Sandra Wåger

…och börjar på något nytt. VÄLKOMMEN till http://sandrawager.se/

Jag brukar säga att jag pågår tillsammans med folk när jag är så trygg och avslappnad att jag "bara kan vara", men numera kan jag njuta av att bara pågå för mig själv också. Ensam, liksom. I kväll blir det således jag, en lång dusch, en flaska vin, en påse grillchips, På spåret och kanske några sidor ur "Fru Marianne". Det ser jag fram emot, även om jag saknar mitt Örebrohäng som fan just en fredagskväll som denna. Men annars är det mycket annat som händer. Jag planerar (mejlar, fyller i massa applications, kollar upp…) saker inför Thessaloniki, trots att jag egentligen känner mig kluven inför det. Varför? Därför att det inte var vad jag hade tänkt mig. Jag hade ställt in mig på att bo i England, lära mig engelska på riktigt, läsa en massa informations- och kommunikationskurser och ha jävligt nära till London. Men så blir det en massa skit och jag får ställa om helt och bara "jaha, nu ska jag alltså läsa film/TV/dokumentär-kurser" i… Grekland". Visserligen brukar jag ha lätt att anpassa mig och jag har alltid fascinerats av Grekland och framför allt språket - som är typ urspråkets urmoder - och maten är helt fantastisk och människorna är exakt så yvigt charmiga som man kan tro, men jag känner liksom på mig att det här kommer bli mer en upplevelse än en bra merit på mitt CV (vilket jag fått för mig att en utbildning är till för). Å andra sidan kanske man kan släppa hela den här allting-måste-leda-till-någonting-fint-på-papperet-idén och bara tycka att det är en kul grej. En erfarenhet kan ju aldrig vara bortslösad liksom. Men ändå, det blev bara lite antiklimax… Hur som helst har jag i alla fall donat med det där och snart ska det mesta vara i ordning. Samtidigt har jag försökt läsa ikapp efter förra veckans trauma med ryggen. Jag har säkert nämnt mina ryggproblem förut (okej, det är väl det enda jag snackar om under de perioder som det känns som jag vill att någon ska skära av mig högra rygghalvan), men den här gången nådde det en nivå som gjorde att jag varken kunde sitta eller ligga eller koncentrera mig på någonting över huvud taget. Jag gick bara runt i villan blå, suckade och skrek efter droger. Vad fan hände med min skepticism mot värktabletter/piller? Nu har jag i alla fall blivit bättre igen och jag har bestämt mig för att ta tag i läsandet på riktigt eftersom jag av den anledningen ligger efter med kurslitteraturen. Jag har läst "Gösta Berlings saga" (hallå, hur vackert språk får man egentligen slänga sig med?!), "Processen", "Pappa Goriot", "Mörkrets hjärta" och "Det går an" - men det är typ tio titlar kvar innan hemtentan kommer nästa fredag. En vecka to go, alltså. Och appropå veckor så är det bara en månad till jul… Julen då alla mina barndomskompisar och mina syskon kommer hem och vi ska hemvändarhänga som aldrig förr. Det ser jag fram emot. En annan sak jag också ser fram emot är ett hem och någon typ av stadga. Känner mig lite förvirrad och typ… ensam. Inte för att jag inte har människor att umgås med, men för att jag liksom inte tillåter mig själv att skaffa mig en vardag någonstans. Och vardag har ju alltid varit lite av min specialitet, även om jag panikar ibland. Jaja, hur som helst är det inte vardag i dag och därför ska jag lyxa till det lite för mig själv. För övrigt ska blogsome lägga ner så jag funderar på vad jag ska göra med den här bloggen… Sluta eller starta nytt?

End of story. 

Jag har tre saker att säga om den här bilden…  

För det första så har den där tröjan varit den optimala hösttröjan, som jag hade använt varendaste eviga dag om det inte vore för att det är lite äckligt. Älskar storleken, tjockleken och färgerna. För det andra så har jag färgat det där gråbrunbleka håret så att mamma numera viskar "Cleopatra…" varje gång hon ser mig. Och för det tredje så köpte jag det där fina hjorthornshalsbandet till Emma när hon varit uppe i de skottska högländerna och lyckats skjutit sin första hjort (för övrigt den största hjorten som skjutits i den släkten på femton år, enligt egen utsago). Grattis!

Det var det. 

Istället för att sitta inne och stirra ut i tomma intet, som jag har en tendens att göra när jag mår dåligt, följde jag med mamma och pappa till stugan i morse. Pappa fällde ett par träd, mamma eldade och jag plockade kvistar - sedan drack vi kaffe och åt mariekex vid vardagsrumsbordet. Därefter har jag sprungit (ruskigt tungt i dag dock), bakat lussekatter med mamma och börjat läsa "Gösta Berlings saga". Selma Lagerlöf har så himla vackert språk och jag blir bara så inspirerad till att skriva något själv.

Fredagen den 11/11 - 2011 alltså… 

För mig har den här dagen varit helt jävla värdelös. Har omänskligt ont i ryggen efter gårdagens niotimmarsläspass (har en helt sinnessjuk litteraturlista i tredje delkursen) vilket såklart måste toppas med PMS som i sin tur gör mig överkänslig mot smärta.

Blöh, ge mig en kram men kom inte för nära!

En av Emmas återkommande underhållningsmoment (den människan borde för övrigt syssla med underhållning på heltid) när vi bodde ihop i Ås var att hon ställde sig bredvid TV:n och mimade till nyhetsuppläsaren. I helgen bad jag om en favorit i repris, men då körde hon shuffle på Spotify istället… Lotten föll på Pixie Lott - Mama do. Underbart!

- Hängt med Malin och Emma som har varit hemma i Östersund i en vecka <3 

- Läst bland andra Gullivers resor, Den unga Werthers lidande, Frankenstein, Don Quijote, Bekännelser och Candide och sedan skrivit salstenta. Hade lite annat upplägg än de tentor jag är van vid, men det kändes som det gick bra. Sjukt intressant allting.

- Korrekturläst Jonnys vänskapsbiografi "Idioti i kronologisk ordning" på 179 sidor.

- Börjat springa/löpa. Först körde jag 15 minuter två gånger, sedan 20 minuter tre gånger och sedan 25 minuter resterande gånger. Kom på att jag kanske behövde en taktik för att faktiskt fortsätta löpa när jag väl börjat och hittills har det fungerat bra. 

- Gjort tre saker för första gången - bakat tunnbröd, kört gocart och jobbat ideellt. Jag och Emma hjälpte till på Studieförbundet Vuxenskolan i Lit när de anordnade en trerättersmiddag för pensionärerna i byn. De hade bjudit in Håkki, som spelade gamla vinylskivor och berättade anekdoter, vilket blev succé. Fy fan vad fint det var!

Det blir inget Manchester för mig. Jag fick nämligen ett mejl från MMU förra veckan, efter massa påtryckningar, där de skrev att de bara kunde ta emot "post graduated students" under vårterminen. Det hade tydligen stått i det nya avtalet med Örebro universitet, men kommunikationen däremellan har inte varit så bra. Precis som kommunikationen och informationen till oss verkligen har varit under all kritik.

Det är helt bedrövligt att behöva få reda på det här bara någon månad innan man ska åka, men nu hoppas jag på att få komma iväg på mitt andrahandsval - Aristotle University of Thessaloniki. Min internationella kooordinator har skickat iväg en sen nominering och nu ska jag bara få klartecken till att börja med ansökan. Om (vågar inte lita på någonting just nu) det här går i stöpet så börjar jag plugga i Grekland den 1/3…

Det är den 30 oktober 2011, jag är 24 år och jag har precis använt stödstrumpor för första (men absolut inte sista) gången i mitt liv.

Har varit hemma i Sveg sedan i måndags (vad är det med mig och att inte kunna vara på ett och samma ställe mer än fem dagar numera?), pluggat, tränat, jobbat, snusat på katten, hängt med familjen och fått ny energi. Fan, vad den här hålan gör mig gott!

…och Bebben har ätit upp sig inför vintern i vanlig ordning.

Är i full gång med att kolla upp saker inför min utbytestermin i Manchester… Det är ganska mycket krångel med allt (kurser som vi inte får läsa och så vidare), men jag hoppas att det blir bra till slut. Om jag kommer iväg så kommer jag befinna mig där mellan 9 januari och 23 mars, lova att ni inte tvekar att komma och hälsa på i så fall?

Alltså, jag måste ha någon typ av dyslexi. Jag är nämligen helt oförmögen att "hoppa in" i texter som redan påbörjats. Om jag ska läsa ett utdrag/kapitel ur exempelvis en bok (där jag alltså inte får vara med från första till sista sidan), så blir jag helt ofokuserad och har svårt att förstå vad det står. Samma sak är det med filmer och TV-program. Jag hatar att börja titta på en film mitt i eller zappa runt bland kanaler, för då får jag inte något sammanhang på det jag ser och har därmed svårt att greppa.

Någon som känner igen sig? 

Att göra slut med någon man älskar är det absolut värsta och mest hjärtskärande man kan göra, samtidigt som det på något sätt också kan vara befriande. Det senare för att man äntligen får häva ur sig allt man gått och grubblat på och mått dåligt över, för att stolthet plötsligt är fullständigt obetydande och för att man tagit ett avgörande beslut. Men när det går månader utan att man känner den där välkända klumpen släppa och det inte går en dag utan att man frågar sig själv om man gjort rätt eller fel, då kanske man helt enkelt är ute och cyklar. Då kanske det är värt att kämpa för den man älskar.

Kom tillbaka från Härnösand i torsdags efter tre dagars läsande, gruppdiskuterande och analyserande. Den här gången blev vistelsen lite mer social än de föregångna eftersom jag delade rum med en tjej från klassen, Frida, och även var ute och drack öl med ett gäng en kväll. Jag tycker det är fascinerande hur lätt det är att prata om djupa saker med människor man inte känner så bra (kanske just därför) och hur fantastiskt nördiga samtalsämnen man kan komma in på bara för att man har ganska liknande intressen.

När jag kom hem hade jag fått ett mejl om att jag fått A på både den nojjiga hemtentan och på första delkursen. Boooya! Inte för att det spelar så stor roll egentligen, men på något sätt känner jag större krav på mig själv att få bra betyg i den här kursen eftersom litteratur alltid varit som en hobby för mig. Dessutom är jag inte van vid Mittuniversitetets system med bokstäver (har tidigare bara fått G eller VG) så jag kände mig osäkrare än vanligt på hur det skulle gå.

Nu sitter jag och lyssnar på "The Decemberists", dricker glögg och laddar för att börja läsa "Bekännelser" av Rousseau. Till nästa tenta ska vi ha läst cirka sju stycken klassiker och en massa vetenskapligt skit. Kanske inte så lägligt då att jag snöat in på Temple Run och spelar typ tio spel Wordfeud samtidigt?

Eftersom jag alltid sneglat lite mot förlagsbranschen hörde jag av mig till Pia Printz, som både översatt och gett ut "En dag", när hon sökte en praktikant via Twitter. Det blev tyvärr ingen praktik (hon beslutade sig för att anställa en marknadsansvarig istället), men jag frågade om vi kunde ta en fika någon gång - eftersom jag är väldigt intresserad av vad hon gör och hur hon kom dit - och hon svarade "absolut". Därför var jag såklart tvungen att ta tag i läsningen av David Nicholls storsäljare (trots att jag har massa kurslitteratur jag borde läsa istället) och det är jag glad för att jag gjorde.

Jag blev nämligen väldigt betuttad i boken. Det är en fin kärlekshistoria med nytt grepp (utspelar sig under samma dag i 20 år) med autentiska karaktärer och roliga, smarta och interna dialogerna. Tyvärr tyckte jag inte att filmen levde upp till boken, men så såg jag den också bara ett par dagar efter att jag läst ut boken vilket gjorde att jag mindes allting i detalj och blev rubbad i min upplevelse av den. Vad tyckte ni andra?

Har tillbringat helgen med mamma, pappa och systeryster i Sundsvall. Det var pappas val av utflykt (födelsedagspresenten), med motormarknad, middag, bio och hotellmys på schemat. På den första destinationen kände jag och Marie oss lite malplacerade, bland diverse raggare och skrot, men det kompenserade vi upp med kaffe, korv och lite eftermiddagsshopping på Birsta. Skitbra kvalitetstid med de absolut bästa.

Har haft två jättebra pluggdagar, där jag bland annat gjort klart inlämningsuppgifterna och påbörjat diskussionsfrågorna, men i dag är det två saker som har totaldistraherat mig. 1. Super Nintendo 2. Donkey Kong. Hur kan det vara så himla kul fortfarande?!

Shiiiit, jag förstod inte hur mycket jag saknade Irene förrän jag insåg att jag faktiskt inte bor i Örebro längre utan numera bara kommer dit som "helgbesökare". Från att i princip sitta ihop till att inte ha fysisk tillgång (eehe?!) till varandra över huvud taget - det är bara ovant och skittrist. Men hur som helst är jag så otroligt jävla tacksam att jag lärde känna den här tjejen - det krävdes ett par säsonger Mad Men och ett gäng chipspåsar - för det finns inte många jag kan vara så heltidsavslappnad och bara pågå tillsammans med. Dessutom är hon så stört skön, rolig, snäll och karismatisk. Punkt. 

PS. Jag vet att du sitter och fånler framför dataskärmen nu och är allmänt skitnöjd. Men jag ger dig den… <3 DS.

Eftersom Malin flyttat hem från London och börjat plugga i Stockholm har jag ännu en anledning att åka dit och hälsa på med jämna mellanrum. Här är vi uppställda (helt spontant) på Hötorget efter att ha kollat på "Crazy Stupid Love" på bio. En förjävla bra rulle - låt er inte luras av den ostiga titeln - som fick oss att skratta och må gött.

Min vecka i Stockholm och Örebro har varit stressig, dyr, ybersocial och fullkomligt underbar. Jag har bland annat fikat/lunchat med Annika, Johanna, Rosanna och Carin (inte tillsammans), käkat middag med Malin och Sanna, druckit vin med Irene och Kristin och "klubbat" med en hel drös av sköna människor. Pratat, uppdaterat, ventilerat och bara varit. Dock ligger jag nu cirka en vecka efter med läsningen…

Men innan jag börjar plugga på riktigt, viss är IncrediBooth fantastiskt?

Förra veckan tillbringades vid mitt skrivbord i Sveg, brottades med en hemtenta och var ett allmänt nervvrak. Jag är alldeles för duktig på att tillskriva de där jäkla hemtentorna för stor makt över mitt liv. Jag blir likadan varje gång, får för mig att jag inte kan skriva, att jag inte fattar någonting och att jag är så värdelös att jag över huvud taget inte borde få plugga. Sjukt drygt och fullständigt onödigt, eftersom det oftast går mycket bättre än vad jag trott. Men men, är väl något psykiskt…

Hur som helst blir det en lite lugnare period nu, med läsning, läsning och läsning samt hälsa-på-kompisar-turné. Åker från Östersund till Stockholm 05.00 i morgon bitti och blir där i några dagar innan jag förmodligen drar till Örebro på fredag eller lördag. Gillar friheten med distansstudier, även om det känns lite som att jag inte riktigt har ett hem. Om det är någon som vill ta en fika, öl eller promenad är det bara att hojta!

Foto: Johanna Engberg 

Tillbringade helgen i Lilla Blåsjön, Jämtland, tillsammans med ett ruskigt skönt gäng på elva pers. Vi vandrade, fiskade, letade svamp (hittade två… STYCKEN…), grillade korv, bastade, spelade spel, lagade älggryta, drack whiskey, kollade på Pistvakt, gjorde upp eld och hängde i Niklas stuga slash mansion. Så överdrivet norrländskt och grymt bra.

Jag försöker förklara begreppet metafor i en hemtenta när min syster ropar från grannrummet: "En redig mussla, är det en fitta det eller?".

I går for jag, Helene och Emma till Älvros (världens finaste bynamn när man tänker efter) för att krama Ida hejdå. Hon ska nämligen till England/Reeding och plugga juridik + härja runt i ett år… Hennes blogg kan ni läsa HÄR från och med när hon anländer.

Många av mina vänner gör sina livsresor och här är tre andra ni kan följa om ni vill: 

Petra - pluggar till läkare i Lettland

Fjottan - gör en utbytestermin i Kenya 

Krille - bor i Örebro men skriver om Frankrike hela tiden