Sandra Wåger

Det är den 30 oktober 2011, jag är 24 år och jag har precis använt stödstrumpor för första (men absolut inte sista) gången i mitt liv.

Har varit hemma i Sveg sedan i måndags (vad är det med mig och att inte kunna vara på ett och samma ställe mer än fem dagar numera?), pluggat, tränat, jobbat, snusat på katten, hängt med familjen och fått ny energi. Fan, vad den här hålan gör mig gott!

…och Bebben har ätit upp sig inför vintern i vanlig ordning.

Är i full gång med att kolla upp saker inför min utbytestermin i Manchester… Det är ganska mycket krångel med allt (kurser som vi inte får läsa och så vidare), men jag hoppas att det blir bra till slut. Om jag kommer iväg så kommer jag befinna mig där mellan 9 januari och 23 mars, lova att ni inte tvekar att komma och hälsa på i så fall?

Alltså, jag måste ha någon typ av dyslexi. Jag är nämligen helt oförmögen att "hoppa in" i texter som redan påbörjats. Om jag ska läsa ett utdrag/kapitel ur exempelvis en bok (där jag alltså inte får vara med från första till sista sidan), så blir jag helt ofokuserad och har svårt att förstå vad det står. Samma sak är det med filmer och TV-program. Jag hatar att börja titta på en film mitt i eller zappa runt bland kanaler, för då får jag inte något sammanhang på det jag ser och har därmed svårt att greppa.

Någon som känner igen sig? 

Att göra slut med någon man älskar är det absolut värsta och mest hjärtskärande man kan göra, samtidigt som det på något sätt också kan vara befriande. Det senare för att man äntligen får häva ur sig allt man gått och grubblat på och mått dåligt över, för att stolthet plötsligt är fullständigt obetydande och för att man tagit ett avgörande beslut. Men när det går månader utan att man känner den där välkända klumpen släppa och det inte går en dag utan att man frågar sig själv om man gjort rätt eller fel, då kanske man helt enkelt är ute och cyklar. Då kanske det är värt att kämpa för den man älskar.

Kom tillbaka från Härnösand i torsdags efter tre dagars läsande, gruppdiskuterande och analyserande. Den här gången blev vistelsen lite mer social än de föregångna eftersom jag delade rum med en tjej från klassen, Frida, och även var ute och drack öl med ett gäng en kväll. Jag tycker det är fascinerande hur lätt det är att prata om djupa saker med människor man inte känner så bra (kanske just därför) och hur fantastiskt nördiga samtalsämnen man kan komma in på bara för att man har ganska liknande intressen.

När jag kom hem hade jag fått ett mejl om att jag fått A på både den nojjiga hemtentan och på första delkursen. Boooya! Inte för att det spelar så stor roll egentligen, men på något sätt känner jag större krav på mig själv att få bra betyg i den här kursen eftersom litteratur alltid varit som en hobby för mig. Dessutom är jag inte van vid Mittuniversitetets system med bokstäver (har tidigare bara fått G eller VG) så jag kände mig osäkrare än vanligt på hur det skulle gå.

Nu sitter jag och lyssnar på "The Decemberists", dricker glögg och laddar för att börja läsa "Bekännelser" av Rousseau. Till nästa tenta ska vi ha läst cirka sju stycken klassiker och en massa vetenskapligt skit. Kanske inte så lägligt då att jag snöat in på Temple Run och spelar typ tio spel Wordfeud samtidigt?

Eftersom jag alltid sneglat lite mot förlagsbranschen hörde jag av mig till Pia Printz, som både översatt och gett ut "En dag", när hon sökte en praktikant via Twitter. Det blev tyvärr ingen praktik (hon beslutade sig för att anställa en marknadsansvarig istället), men jag frågade om vi kunde ta en fika någon gång - eftersom jag är väldigt intresserad av vad hon gör och hur hon kom dit - och hon svarade "absolut". Därför var jag såklart tvungen att ta tag i läsningen av David Nicholls storsäljare (trots att jag har massa kurslitteratur jag borde läsa istället) och det är jag glad för att jag gjorde.

Jag blev nämligen väldigt betuttad i boken. Det är en fin kärlekshistoria med nytt grepp (utspelar sig under samma dag i 20 år) med autentiska karaktärer och roliga, smarta och interna dialogerna. Tyvärr tyckte jag inte att filmen levde upp till boken, men så såg jag den också bara ett par dagar efter att jag läst ut boken vilket gjorde att jag mindes allting i detalj och blev rubbad i min upplevelse av den. Vad tyckte ni andra?

Har tillbringat helgen med mamma, pappa och systeryster i Sundsvall. Det var pappas val av utflykt (födelsedagspresenten), med motormarknad, middag, bio och hotellmys på schemat. På den första destinationen kände jag och Marie oss lite malplacerade, bland diverse raggare och skrot, men det kompenserade vi upp med kaffe, korv och lite eftermiddagsshopping på Birsta. Skitbra kvalitetstid med de absolut bästa.

Har haft två jättebra pluggdagar, där jag bland annat gjort klart inlämningsuppgifterna och påbörjat diskussionsfrågorna, men i dag är det två saker som har totaldistraherat mig. 1. Super Nintendo 2. Donkey Kong. Hur kan det vara så himla kul fortfarande?!

Shiiiit, jag förstod inte hur mycket jag saknade Irene förrän jag insåg att jag faktiskt inte bor i Örebro längre utan numera bara kommer dit som "helgbesökare". Från att i princip sitta ihop till att inte ha fysisk tillgång (eehe?!) till varandra över huvud taget - det är bara ovant och skittrist. Men hur som helst är jag så otroligt jävla tacksam att jag lärde känna den här tjejen - det krävdes ett par säsonger Mad Men och ett gäng chipspåsar - för det finns inte många jag kan vara så heltidsavslappnad och bara pågå tillsammans med. Dessutom är hon så stört skön, rolig, snäll och karismatisk. Punkt. 

PS. Jag vet att du sitter och fånler framför dataskärmen nu och är allmänt skitnöjd. Men jag ger dig den… <3 DS.

Eftersom Malin flyttat hem från London och börjat plugga i Stockholm har jag ännu en anledning att åka dit och hälsa på med jämna mellanrum. Här är vi uppställda (helt spontant) på Hötorget efter att ha kollat på "Crazy Stupid Love" på bio. En förjävla bra rulle - låt er inte luras av den ostiga titeln - som fick oss att skratta och må gött.

Min vecka i Stockholm och Örebro har varit stressig, dyr, ybersocial och fullkomligt underbar. Jag har bland annat fikat/lunchat med Annika, Johanna, Rosanna och Carin (inte tillsammans), käkat middag med Malin och Sanna, druckit vin med Irene och Kristin och "klubbat" med en hel drös av sköna människor. Pratat, uppdaterat, ventilerat och bara varit. Dock ligger jag nu cirka en vecka efter med läsningen…

Men innan jag börjar plugga på riktigt, viss är IncrediBooth fantastiskt?

Förra veckan tillbringades vid mitt skrivbord i Sveg, brottades med en hemtenta och var ett allmänt nervvrak. Jag är alldeles för duktig på att tillskriva de där jäkla hemtentorna för stor makt över mitt liv. Jag blir likadan varje gång, får för mig att jag inte kan skriva, att jag inte fattar någonting och att jag är så värdelös att jag över huvud taget inte borde få plugga. Sjukt drygt och fullständigt onödigt, eftersom det oftast går mycket bättre än vad jag trott. Men men, är väl något psykiskt…

Hur som helst blir det en lite lugnare period nu, med läsning, läsning och läsning samt hälsa-på-kompisar-turné. Åker från Östersund till Stockholm 05.00 i morgon bitti och blir där i några dagar innan jag förmodligen drar till Örebro på fredag eller lördag. Gillar friheten med distansstudier, även om det känns lite som att jag inte riktigt har ett hem. Om det är någon som vill ta en fika, öl eller promenad är det bara att hojta!