Sandra Wåger

…och börjar på något nytt. VÄLKOMMEN till http://sandrawager.se/

Jag brukar säga att jag pågår tillsammans med folk när jag är så trygg och avslappnad att jag "bara kan vara", men numera kan jag njuta av att bara pågå för mig själv också. Ensam, liksom. I kväll blir det således jag, en lång dusch, en flaska vin, en påse grillchips, På spåret och kanske några sidor ur "Fru Marianne". Det ser jag fram emot, även om jag saknar mitt Örebrohäng som fan just en fredagskväll som denna. Men annars är det mycket annat som händer. Jag planerar (mejlar, fyller i massa applications, kollar upp…) saker inför Thessaloniki, trots att jag egentligen känner mig kluven inför det. Varför? Därför att det inte var vad jag hade tänkt mig. Jag hade ställt in mig på att bo i England, lära mig engelska på riktigt, läsa en massa informations- och kommunikationskurser och ha jävligt nära till London. Men så blir det en massa skit och jag får ställa om helt och bara "jaha, nu ska jag alltså läsa film/TV/dokumentär-kurser" i… Grekland". Visserligen brukar jag ha lätt att anpassa mig och jag har alltid fascinerats av Grekland och framför allt språket - som är typ urspråkets urmoder - och maten är helt fantastisk och människorna är exakt så yvigt charmiga som man kan tro, men jag känner liksom på mig att det här kommer bli mer en upplevelse än en bra merit på mitt CV (vilket jag fått för mig att en utbildning är till för). Å andra sidan kanske man kan släppa hela den här allting-måste-leda-till-någonting-fint-på-papperet-idén och bara tycka att det är en kul grej. En erfarenhet kan ju aldrig vara bortslösad liksom. Men ändå, det blev bara lite antiklimax… Hur som helst har jag i alla fall donat med det där och snart ska det mesta vara i ordning. Samtidigt har jag försökt läsa ikapp efter förra veckans trauma med ryggen. Jag har säkert nämnt mina ryggproblem förut (okej, det är väl det enda jag snackar om under de perioder som det känns som jag vill att någon ska skära av mig högra rygghalvan), men den här gången nådde det en nivå som gjorde att jag varken kunde sitta eller ligga eller koncentrera mig på någonting över huvud taget. Jag gick bara runt i villan blå, suckade och skrek efter droger. Vad fan hände med min skepticism mot värktabletter/piller? Nu har jag i alla fall blivit bättre igen och jag har bestämt mig för att ta tag i läsandet på riktigt eftersom jag av den anledningen ligger efter med kurslitteraturen. Jag har läst "Gösta Berlings saga" (hallå, hur vackert språk får man egentligen slänga sig med?!), "Processen", "Pappa Goriot", "Mörkrets hjärta" och "Det går an" - men det är typ tio titlar kvar innan hemtentan kommer nästa fredag. En vecka to go, alltså. Och appropå veckor så är det bara en månad till jul… Julen då alla mina barndomskompisar och mina syskon kommer hem och vi ska hemvändarhänga som aldrig förr. Det ser jag fram emot. En annan sak jag också ser fram emot är ett hem och någon typ av stadga. Känner mig lite förvirrad och typ… ensam. Inte för att jag inte har människor att umgås med, men för att jag liksom inte tillåter mig själv att skaffa mig en vardag någonstans. Och vardag har ju alltid varit lite av min specialitet, även om jag panikar ibland. Jaja, hur som helst är det inte vardag i dag och därför ska jag lyxa till det lite för mig själv. För övrigt ska blogsome lägga ner så jag funderar på vad jag ska göra med den här bloggen… Sluta eller starta nytt?

End of story. 

Jag har tre saker att säga om den här bilden…  

För det första så har den där tröjan varit den optimala hösttröjan, som jag hade använt varendaste eviga dag om det inte vore för att det är lite äckligt. Älskar storleken, tjockleken och färgerna. För det andra så har jag färgat det där gråbrunbleka håret så att mamma numera viskar "Cleopatra…" varje gång hon ser mig. Och för det tredje så köpte jag det där fina hjorthornshalsbandet till Emma när hon varit uppe i de skottska högländerna och lyckats skjutit sin första hjort (för övrigt den största hjorten som skjutits i den släkten på femton år, enligt egen utsago). Grattis!

Det var det. 

Istället för att sitta inne och stirra ut i tomma intet, som jag har en tendens att göra när jag mår dåligt, följde jag med mamma och pappa till stugan i morse. Pappa fällde ett par träd, mamma eldade och jag plockade kvistar - sedan drack vi kaffe och åt mariekex vid vardagsrumsbordet. Därefter har jag sprungit (ruskigt tungt i dag dock), bakat lussekatter med mamma och börjat läsa "Gösta Berlings saga". Selma Lagerlöf har så himla vackert språk och jag blir bara så inspirerad till att skriva något själv.

Fredagen den 11/11 - 2011 alltså… 

För mig har den här dagen varit helt jävla värdelös. Har omänskligt ont i ryggen efter gårdagens niotimmarsläspass (har en helt sinnessjuk litteraturlista i tredje delkursen) vilket såklart måste toppas med PMS som i sin tur gör mig överkänslig mot smärta.

Blöh, ge mig en kram men kom inte för nära!

En av Emmas återkommande underhållningsmoment (den människan borde för övrigt syssla med underhållning på heltid) när vi bodde ihop i Ås var att hon ställde sig bredvid TV:n och mimade till nyhetsuppläsaren. I helgen bad jag om en favorit i repris, men då körde hon shuffle på Spotify istället… Lotten föll på Pixie Lott - Mama do. Underbart!

- Hängt med Malin och Emma som har varit hemma i Östersund i en vecka <3 

- Läst bland andra Gullivers resor, Den unga Werthers lidande, Frankenstein, Don Quijote, Bekännelser och Candide och sedan skrivit salstenta. Hade lite annat upplägg än de tentor jag är van vid, men det kändes som det gick bra. Sjukt intressant allting.

- Korrekturläst Jonnys vänskapsbiografi "Idioti i kronologisk ordning" på 179 sidor.

- Börjat springa/löpa. Först körde jag 15 minuter två gånger, sedan 20 minuter tre gånger och sedan 25 minuter resterande gånger. Kom på att jag kanske behövde en taktik för att faktiskt fortsätta löpa när jag väl börjat och hittills har det fungerat bra. 

- Gjort tre saker för första gången - bakat tunnbröd, kört gocart och jobbat ideellt. Jag och Emma hjälpte till på Studieförbundet Vuxenskolan i Lit när de anordnade en trerättersmiddag för pensionärerna i byn. De hade bjudit in Håkki, som spelade gamla vinylskivor och berättade anekdoter, vilket blev succé. Fy fan vad fint det var!

Det blir inget Manchester för mig. Jag fick nämligen ett mejl från MMU förra veckan, efter massa påtryckningar, där de skrev att de bara kunde ta emot "post graduated students" under vårterminen. Det hade tydligen stått i det nya avtalet med Örebro universitet, men kommunikationen däremellan har inte varit så bra. Precis som kommunikationen och informationen till oss verkligen har varit under all kritik.

Det är helt bedrövligt att behöva få reda på det här bara någon månad innan man ska åka, men nu hoppas jag på att få komma iväg på mitt andrahandsval - Aristotle University of Thessaloniki. Min internationella kooordinator har skickat iväg en sen nominering och nu ska jag bara få klartecken till att börja med ansökan. Om (vågar inte lita på någonting just nu) det här går i stöpet så börjar jag plugga i Grekland den 1/3…