En av Emmas återkommande underhållningsmoment (den människan borde för övrigt syssla med underhållning på heltid) när vi bodde ihop i Ås var att hon ställde sig bredvid TV:n och mimade till nyhetsuppläsaren. I helgen bad jag om en favorit i repris, men då körde hon shuffle på Spotify istället… Lotten föll på Pixie Lott - Mama do. Underbart!
Eftersom jag alltid sneglat lite mot förlagsbranschen hörde jag av mig till Pia Printz, som både översatt och gett ut "En dag", när hon sökte en praktikant via Twitter. Det blev tyvärr ingen praktik (hon beslutade sig för att anställa en marknadsansvarig istället), men jag frågade om vi kunde ta en fika någon gång - eftersom jag är väldigt intresserad av vad hon gör och hur hon kom dit - och hon svarade "absolut". Därför var jag såklart tvungen att ta tag i läsningen av David Nicholls storsäljare (trots att jag har massa kurslitteratur jag borde läsa istället) och det är jag glad för att jag gjorde.
Jag blev nämligen väldigt betuttad i boken. Det är en fin kärlekshistoria med nytt grepp (utspelar sig under samma dag i 20 år) med autentiska karaktärer och roliga, smarta och interna dialogerna. Tyvärr tyckte jag inte att filmen levde upp till boken, men så såg jag den också bara ett par dagar efter att jag läst ut boken vilket gjorde att jag mindes allting i detalj och blev rubbad i min upplevelse av den. Vad tyckte ni andra?
Eftersom Malin flyttat hem från London och börjat plugga i Stockholm har jag ännu en anledning att åka dit och hälsa på med jämna mellanrum. Här är vi uppställda (helt spontant) på Hötorget efter att ha kollat på "Crazy Stupid Love" på bio. En förjävla bra rulle - låt er inte luras av den ostiga titeln - som fick oss att skratta och må gött.
Ni som inte sett Band of Brothers, gör det. Jag fullkomligen befann mig i krig medan jag såg serien, så verklig och intensiv kändes den. Även jäkligt spännande och allmänbildande att man får följa olika karaktärer med olika roller i olika avsnitt.
+ jag tror jag blev av med min fobi för öppna sår efter den där upplevelsen
Nästa projekt: The Pacific
Jag, Jonny och Marie umgås hela tiden eftersom det inte finns något annat att göra (inte bara därför såklart) i Sveg. I går kröp vi in i husvagnen som Jonny bor i när han är hemma och kollade på Lords of Dogtown medan det spöregnade utanför. Go film!
Juni, juni, juni (min läsmånad)
Susanna Alakoski - Håpas du trifs bra i fengelset: Handlar om en syster och en bror som växer upp tillsammans i en familj som håller på att förfalla på grund av fattigdom och alkohol, men där systern klarar sig fint i livet till skillnad från sin bror. Hur hon hela tiden har dåligt samvete och hatar sin bror för det som missbruket gör med honom (utan att över huvud taget romantisera någonting), samtidigt som hon kämpar för deras förhållande och försöker leva ett normalt liv med man, dotter och arbete. Det mest intressanta med boken tyckte jag var hennes kritiska inställning mot samhällets utstöttningsmekanismer och det så kallade "diagnossamhället". Brodern, som var utåtagerande, blev satt i observationsklass och rubricerades som "problembarn" medan systern fick hjälp på andra sätt. Boken, som bitvis var jäkligt tung att läsa, fick mig att tänka väldigt mycket då jag känner till flera fall av samma sort. Vad är det som gör att människor som växt upp under samma förhållanden och varit med om samma saker klarar sig så olika? Vad gör det med människor att bli placerade i fack? Vad har samhället för betydelse? Människors fördomar? Och hur kan man hjälpa de anhöriga?
Louise Boije af Gennäs - Stjärnor utan svindel: Handlar om en 30-årig författarinna ur överklassen som bor i ett fint hus tillsammans med sin fästman och deras två hundar. Hela hennes liv är totalt förbestämt och hon tror att det är så hon vill leva, enda till hon träffar den lesbiska radikalfeministen Kaja och blir störtförälskad i henne. Hela boken handlar om hur svåra ämnen både kön och klass är i samhället och hur svårt det är att bryta sig loss från normer. Samtidigt får man kliva rakt in i huvudpersonens hjärna och dess analyserande och ältande och velande och beslutsfattande (sjukt stor igenkänning på att hela tiden ifrågasätta sig själv). Styrkan i boken ligger i dialogerna som känns äkta och de olika karaktärerna som man genast tror att man känner, plus att den verklighetsbeskriver debatten med såväl andra som det egna huvudet.
Muriel Barbery - Smaken: Eftersom jag älskade den här fransyskans bok Igelkottens elegans (språket, karaktärerna, miljön, känslan) hade jag höga förväntningar på hennes debutroman. Tyvärr gick de i krasch då hela boken var ett stort skämt. Den handlar om en man som jobbat som gastronomikritiker och nu, när han ligger inför döden, längtar efter en smak som han inte kan komma på… Sedan varvas kapitel om olika smakupplevelser (seriöst, hur många adjektiv kan man komma på för ett bröd?) med människor som kommit och gått i hans liv. Jag förstår idén och tror att det hade kunnat bli bra om det bara funnits en röd tråd, men alla karaktärer faller platt och hans anekdoter är varken intressanta eller trovärdiga. Dessutom är slutet löjligt dåligt.
Annika Lanz - 9 1/2 månad: Den här boken var enkel, ärlig, rapp och rolig. Den handlar om Annikas egna graviditet fram till att hon börjar jobba efter mammaledigheten, och den ger helt nya perspektiv på livet som nybliven mamma. Jag skrattade högt flera gånger och tänkte bara "den här boken ska jag ge till pappan till mina framtida barn så att han vet vad han ger sig in på och kan förstå mig när den dagen kommer". Väldigt skön och lättsam läsning, men en varning för kanske det fulaste omslaget jag sett i hela mitt liv. Personligen tycker jag Annika Lanz gör sig bättre i text än både radio och TV.
Susanna Alakoski - Svinalängorna: Gripande berättelse om Leena och bostadsområdet Svinalängorna, där den sociala misären fyller var och varannan lägenhet. Om hennes föräldrar som är periodare, om en pappa som slår en mamma, om skam, om att vara invandrare, om att vara fattig och tillhöra det lägre skiktet, om rädsla, om kärlek och om vänskap. En jättefin men hemsk historia som skildrar en helt ny sida av det "trygga Sverige". Precis som i Håpas du trifs bra i fengelset så är det barnet som är berättaren, vilket gör det hela så ärligt, okonstlat, sorgligt och oskyldigt på samma gång.
Jag har inte kunnat läsa någonting på över en månad, för jag har varit så grymt ofokuserad, men i går började jag med Susanna Alakoskis "Håpas du trifs bra i fengelset" och kunde inte lägga ifrån mig den förrän den var slut. Så himla bra.
Min bror Jonny skriver och spelar rätt mycket musik, mest på engelska, men här är de två svenska låtarna som jag tycker mest om:
Den här handlar om mamma och pappa och om hur de fått oss att tro på kärlek.
Den här handlar om ett för mig jäkligt viktig ämne. Att inte döma ut någon. Att inte tro sig vara bättre än någon annan. Och att det alltid finns en bakgrund till allt.
Har fastnat för Mästarnas mästare (genialisk programidé) och noterar i nästan varje avsnitt att de även spelar jäkligt bra bakgrundsmusik, bland annat Kings of Leon, Foo Fighters, The Strokes, Eddie Vedder och Queens of The Stone Age. Även svenska artister som Oskar Linnros, Johnossi och Veronica Maggio har fått agera komp. Gillas!
Har haft Maggio i lurarna oupphörligen sedan skivan släpptes och känner mig nykär.
Det är till exempel lite fint att tre av låtarna ("Välkommen in", "Jag kommer" och "Snälla bli min") utspelar sig delvis i hallen. Själv är jag lite svag för vardagsrumsgolv, det är någonting opretentiöst över det, även om jag alldeles för sällan hänger just där.
Min favoritförfattare blir för verklig
Det känns mer surrealistiskt att läsa Haruki Murakamis självbiografiska bok om löpning än att läsa om blodigel- och makrillregn i hans roman "Kafka på stranden".
Film: King’s Speech. Välgjord, snygg, intressant och underfundig. Jag tycker det är fascinerande hur berättelsen om en kung (som förmodligen rymmer väldigt mycket historia) kan fokusera på en enda sak - hans talproblem - och ändå bli gripande. Men som den hobbypsykolog jag är hade ändå velat ha lite mer bakgrund, både till huvudpersonens svårigheter och till resterande karaktärer.
Dokumentär: Waste Land. Den brasilianska konstnären Vik Muniz åker till Rio de Janeiro för att göra konstverk av återvunnet material från Jardim Gramacho - världen största soptipp. Ett gäng "pickers" från soptippet involveras i projektet och pengarna som Vik tjänar på tavlorna (kanske världens coolaste) ger han sedan tillbaka till arbetarna. Det här är en galet smärtsam dokumentär där man får lära känna människorna bakom skräpet och där man får perspektiv på typ allt. SEVÄRD!
Tv-program: Pluras kök. Jag sitter och ler mig igenom varje jävla avsnitt. Genialiskt.
TedTalk: 22-åriga Sarah Key håller på med "spoken word poetry" och är en grym talare. Här berättar hon om hur hon började med konstformen, hur hon får ungdomar att våga uttrycka sig och hur man kan förstå världen och sig själv genom detta. Avslutas såklart med en grym dikt och ungefär där blir jag kär i denna fruktansvärt begåvade kvinna.
PS. Det enda positiva med att vara sjuk är att man har tid för sådant här… DS.
Jag lyckades inte kränga de här böckerna på Facebook så jag gör ett nytt försök…
En hög med lite gott och blandat (chick lit och ett par deckare) och en hög med sanningsbaserad misärlitteratur. Sugen, någon? Jag vill rensa ur min bokhylla.
Mongol - Intressant skildring av Djingis Khans liv. Jag gillade att den var enkel och tog tid utan att bli tråkig, däremot tyckte jag att den saknade djup och det var trist att den slutade när det började bli som mest spännande.
Black Swan - Jag vet inte om jag hade för höga förväntningar på den här filmen, men var det här allt? Tyckte mest att den var obehaglig och förutsägbar även om den var snygg och Natalie Portman var grym i sin roll.
The Fighter - Den här gillade jag starkt! Berörde mig på fler än ett sätt (misär har en tendens att göra det) och hade alla ingridienser för att vara gripande.
Love and other drugs - Väldigt fin historia om sjukdom och kärlek. Sista halvtimmen var dock en enda stor klyscha där ostigheten blev lite för mycket för mig.
The Kids Are All Right - Viktigt och varm film om en familj som är som alla andra.
På grund av att mitt intresse för läsning (eller snarare mitt mentala lugn) går i vågor och jag nu haft en period med total avsaknad av lust är jag jätteglad att den återvänt. Därför har jag både handlat lite på bokrean och lånat ett par böcker på biblioteket…
En loggbok av Bodil Malmsten, en bok med enrutingar och tecknade serier av Nina Hemmingsson och två romaner av Nick Hornby. Vad tror ni om det?
Nu har jag sett de fyra första avsnitten av "Jakten på lyckan" som går på SVT 21.30 på tisdagar. Och jag älskar det! Kanske inte så mycket för själva programmet (även om det här med lycka är väldigt intressant) men desto mer för programledaren - Hanna Hellquist. Hon är så härligt ärlig, obrydd, rolig och okonstlad. Hon är uppfriskande på precis samma sätt och i samma genré som Mia Skäringer och är det någon jag beundrar så är det henne. Se programmet vettja och hojta om ni tycker lika/annorlunda?
75 minuter poweryoga
En lång dusch, kanske 40 minuter
En film i sängen - Happythankyoumoreplease (fin, fin, fin!)
Läste magasinet ViLäser och blev inspirerad till att skriva
Sket i att skriva men läste "Den vidunderliga kärlekens historia"
Från det ena till till det andra
Läs min storebror Jonnys blogg på NWT.
Jag behöver inte sympatiläsa trots att den handlar om hockey.
Fem låtar som går på repeat i mina lurar:
Blind melon - Mouthful of cavities
Dondante - My morning jacket
Starsailor - Love is here
Damien rice - 9 crimes
Blind Melin - No rain
Två av mina favoriterkoreografier från So you think you can dance 7:
Robert & Alisson - Fix you
Kent & Neil - How it ends
Vilka skulle ingå i din magiska sjua?
I går var jag, Irene, Kristin och Johan hemma hos Matte på julmys. Där spelade vi ett kul spel som heter "Hur fan visste du det", försökte knäcka pepparkakor på rätt sätt (tre delar) och blev fnittriga på chokladglögg. Sedan gjorde vi även en seriös omröstning för en eventuell "Så mycket bättre 2.0". Här är resultatet och den perfekta artistmixen enligt oss:
Det känns som jag inte gör någonting annat än sover, äter och tränar nu för tiden. På radion sade de att det är en folksjukdom såhär års att bara vilja gå i ide, men trots att jag är så otroligt trött (både psykiskt och fysiskt) känner jag mig ändå starkare än på länge. Tillfreds liksom.
Jag läste ut "Kärlekens historia" av Nicole Krauss häromdagen och slogs av hur länge sedan det var en bok utmanade mig på ett sådant sätt. Jag blev tvungen att tänka. Pussla ihop. Nu förstår jag faktiskt varför hon hyllas som "en av de mest nyskapande författarna i sin generation".
Nej, nu gäller det bara att rycka upp mig och lägga rätt bit på rätt plats.
Alltså, jag vet att ni inte är så många som kollar på "So You Think You Can Dance", men eftersom jag är totalt insnöad i säsong sju just nu måste jag bara få nämna en av mina favoriter - Alex Wong. Seriöst, kan det finnas någonting mer begåvat? Från balett till det här - HELT SJUKT.
Johnossi - Worried Ground (så vacker att jag dör)
Slash & Fergie - Beautiful Dangerous (sjukt skön refräng)
Thåström - Den Druckne Matrosens Sång (inte min stil, men finast)
Är inne i en läsperiod och slukar böcker på löpande band. På bussen hem från Östersund i söndags slog jag igen sista sidan av "Norwegian wood" med Haruki Murakami. Det var en galet fin och annorlunda bok om svår kärlek och som vanligt blir jag imponerad av hur fantastiskt bra och personligt den här japanen alltid lyckas bygga upp sina karaktärer. I går när jag kom hem från jobbet drog jag på mig mysbrallorna och kröp ner i sängen tillsammans med "Främling på tåg - Hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig genom Amerika" med Jenny Diski. Den handlar om hur hon åker tåg genom USA och tillbringar mestadels av tiden i rökkupén tillsammans med främlingar som är villiga att berätta om sina liv. Väldigt klok och inspirerande bok som jag tror att jag skulle kunna tänka mig att läsa igen om ett par år (jag läser aldrig om böcker medvetet annars). I dag började jag med "Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafón. Jag har äckligt höga förväntningar eftersom jag älskade hans senaste bok om Barcelonas skymningsvärld och De bortglömde böckernas gravkammare, men tror inte att jag behöver bli besviken.
PS. Om jag har något liv? Nej, men jag trivs jäkligt bra ändå DS.
| M | T | W | T | F | S | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Nov | ||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | ||||
