Sandra Wåger

En av Emmas återkommande underhållningsmoment (den människan borde för övrigt syssla med underhållning på heltid) när vi bodde ihop i Ås var att hon ställde sig bredvid TV:n och mimade till nyhetsuppläsaren. I helgen bad jag om en favorit i repris, men då körde hon shuffle på Spotify istället… Lotten föll på Pixie Lott - Mama do. Underbart!

Det är den 30 oktober 2011, jag är 24 år och jag har precis använt stödstrumpor för första (men absolut inte sista) gången i mitt liv.

Det här är bara några få saker jag lurat min hjärna att jag är beroende av:

- Googla grejer så fort det dyker upp en fråga som ingen har ett svar på.

- Kolla kartor slash vägbeskrivningar (hey, i Härjedalen säger man inte adresser, här säger man typ "mittemot järnvägen", "grusvägen efter Linsell-skylten", "bortanför brandstationen" eller "där Sveg-Anders bodde").

- Ha koll på när jag ska få min mens alternativt PMS.

- Varva ner innan jag ska sova med hjälp av Tetris.

- Skriva ner små notiser/anteckningar för att jag ska komma ihåg saker (tappar bara bort sedvanliga lappar).

- Kolla min Google Calender. Inte för att jag är busy, utan för att det känns som jag har struktur.

- HÖRA AV MIG TILL FOLK. VARA KONTAKTBAR.

Blev så äckligt rastlös i kväll (har suttit inne och skrivit hela dagen), så mamma plockade fram ett hopprep åt mig… Ungefär som när vi var liten och mamma och pappa lurade oss att springa runt huset några varv när vi började bli för för damp:iga. Hur bra som helst.

Inte visste jag att Tetris kunde funka som terapi… Så fort jag börjar grubbla trycker jag igång ett spel och så spelar jag till jag klarar ut det. Gång på gång på gång. Om och om igen. Då tänker jag inte på någonting annat än att lägga bitarna på rätt plats. Perfekt! 

I går fick jag mina nya linser - använder linsboxen, en tjänst där man automatiskt får hem ett paket i månaden - och i vanlig ordning slänger jag mina gamla i toaletten innan jag ska sätta in de nya. Hur som helst, när jag öppnar förpackningen till högerögat (börjar alltid med vänster där jag har sämst syn, 6.0) ser jag att det inte är någon vätska i den och att linsen därför krympt ihop till en stel liten klump. Jag får panik, eftersom jag faktiskt BEHÖVER SE och vet att det tar några dagar innan jag kan få en ny, och plockar därför upp en av linserna ur toaletten, dränker den i linsvätska och stoppar sedan in den i ögat igen. Var lite rädd att jag skulle få pinkeye, men hittills har jag varit förskonad från bajspartiklar… Inte så fräscht, men vad fan skulle jag göra?

Jimmy har skaffat ett twitterkonto men vill inte följa mig för att jag då förstör hans flöde av viktiga nyhetsankare och äkta basketvetare. Det är inte okej, känner jag.

Apropå ordet "skitbra" så ger det mig väldigt positiva konnotationer. 

Anledning: Varje gång jag pratar med min pappa och jag frågar hur han mår så svarar han; "Jomen, det är skitbra!". Och grejen är att jag inte tror att han fejkar den där glädjen, utan han är bara en oerhört positiv person som ser något bra i nästan allt.

Det är någonting jag beundrar honom för. 

Jag (efter att vi bokat resan): Hur känns det att du ska få åka till Afrika nu då? Du har väl aldrig varit där?

Jimmy: Afrika, Sandra? Jag hoppas att du skämtar…

Okej, så nu har jag spenderat två kvällar med quiz framför datorn och lärt mig skilja på Afrika och Asien samt var alla länder ligger på kartan. Haha, alltid lär man sig något.

Jag träffade min gamla vapendragare Fredrik Jonasson på bussen mellan Östersund och Sveg under jullovet. Hur roligt som helst att höra vad han sysslar med nu för tiden och han fortfarande håller på med massa skumma "projekt" som att lära sig att låta som vattendroppar, lösa en kubrikskub på visst antal minuter eller jonglera med si och så många bollar samtidigt. Till 2011 hade han bestämt sig för två utmaningar - att träna upp sitt gehör så att han når absolut gehör samt lära sig att läsa dubbelt så snabbt. I både ämnena hade han köpt på sig böcker och rabblade fakta för mig om hur han skulle gå tillväga. Sjukt intressant!

Han berättade att genomsnittet för en vuxen människa är mellan 200 och 300 ord i minuten och att alla kan lära sig läsa minst dubbelt så snabbt… Jag var såklart tvungen att kolla hur fort jag läser och det visade sig att jag har ett snitt på 400 ord i minuten (provade sex gånger). Shit, hur bra vore det inte om jag kunde läsa ut en bok dubbelt så snabbt som jag gör nu? Vad mycket tid jag skulle spara in. Fredrik tyckte att jag skulle anta utmaningen och öva snabbläsning i ett år, vad tycker ni? 

Fick en hushållsassistent av mamma och pappa i julklapp.

Perfa, nu behöver jag inte göra bröddegen i toalettpapperskorgen…

(inte för att det någonsin har hänt eller så, ehehe)

Frågade mamma om hon hade någonting mot svullna ögon och hon kommer och ger mig en hemorrojdersalva. "Det drar ihop blodkärlen", säger hon, som om det vore den mest naturliga saken i världen.

Den kvinnan har fan vad mer än vad som är okej i sitt lilla Apotek.

Värt att testa?

Emma: Vad gör du?

Jag: Jag har precis duschat och håller på att göra mig i ordning.

Emma: Åh, ska du ut?

Jag: Nej, jag väntar på att Jimmy ska komma hem så att vi kan åka på Ica maxi och storhandla…

I går uppenbarade sig "snökaoset" som hela södra Sverige ängslat över och när jag kom till busshållsplatsen efter träningen bara kryllade det av frusna örebroare som ihärdigt och förgäves väntade på den rullande värmen… Efter en snabb koll på na.se med min iphone (kanske världens bästa uppfinning i ett sådant läge) kunde jag upplysa figurerna med hopplöshet i blicken om att alla stadsbussar var inställda, men till skillnad från den hela massan - som reagerade med panik och började ringa taxi - traskade jag hemåt med ett fånigt leende på läpparna. Under vägen stannade jag vid varje busshållsplats och informerade folket om att bussarna var inställda (några hade väntat i över 1,5 timme) och kände mig nästan som altruismen herself där jag pulsade fram i snön. När jag kom hem kröp jag ner i ett varmt bad och avrundade kvällen med glögg och en tackbön till gud för att han gjorde mig till norrlänning.

Vi fick oväntat besök här hemma medan vi var utomlands. Turligt nog däckade förövaren sittandes på vårt köksgolv innan han hann sno med sig någonting samt lagom till att polisen kom och plockade honom.

Då hade han druckit upp min parfymflaska och en flaska drinkmix.

Haha, det är nästan så att jag tycker synd om den idioten. 

Pappas argument till att inte köpa en ny TV: "Folk har klarat sig med tjock-TV sedan 1955, varför skulle man inte klara sig nu? Folk ser ju förjävliga ut i sådana där moderna TV-apparater, platta och tjocka…".

Pappas argument till att inte köpa en ny dammsugare: "Nej, nya dammsugare ser ut som humlor och låter som humlor. Dessutom suger de hälften så bra som en rejäl gammal dammsugare!".

Dayum, jag tappade mobilen i Regnsjön!

Vill ni något kan ni väl skriva ett sådant där mail?

I lördags var Jonny på 30-årskalas (trippel) och födelsedagsbarnen fick hela Lars Norells kepssamling på närmare 350 kepsar i present. Det blev, enligt Manne Påhlsson, en given succé och nästan samtliga gäster bar någon gång under dagen/kvällen en reklamkeps från något åkeri eller skogsfirma. Hur som helst, Jonny blev packad och bestämde sig för att gå hem - genom skogen - till Ulvkälla. Den här strapatsen tog honom cirka tre timmar och när han vaknade dagen efter saknade han bland annat sin egen huvudbonad, en ball Texaco-kepa som han lyckats fynda på loppis.

Han ringer till festmakarna och frågar om de sett en keps och de svarar; "Haha, ja, vi har närmare 400 stycken… Men vi har slängt de som blev över tillsammans med all annan skit från kvällen i sopsäckar och de står kvar i Äggen om du vill dit och leta?!?!". Eftersom Jonny är lite av en idiot tvingade han med mig till Äggen på en smärre utflykt i går kväll för att hitta kepan (notera att den lika gärna skulle kunna befinna sig i den fyra meter breda bäck som Jonny gick igenom under sin färd hem).

Väl i Äggen sliter han ut första bästa sopsäck av de cirka tio som står mot bygdegårdsväggen. Därefter häller han ut innehållet och börjar gräva bland ölburkar, skräp och kepsar med olika färger, stilar och tryck. Ungefär här börjar jag ångra att jag följde med eftersom jag inser att vi förmodligen kommer bli kvar där hela natten - men när han gått igenom 95 procent av säcken ger han plötsligt ifrån sig ett glädjetjut och springer tre ärevarv runt bilen med sin älskade kepa i hand. VAD ÄR ODDSEN?

I fredags var vi ett femtontal som grillade, spelade brännboll och lekte dunken i Häggenås. Jimmys granntant kom ut med rullrån till oss under kvällen och sade; "Åh, jag minns när jag själv var runt 15-16 år…".

Inte en kotte av oss var yngre än tjugotvå.

Ibland när jag jobbar så googlar jag byråkratiska ord eller fackspråk för att få allting rätt och riktigt. I går efterlyste jag "inge besvär", som är ett juridiskt uttryck, men fick inte så mycket hjälp av sökmotorerna;

"Besvär i underlivet?"

"Klåda - Besvär under graviditeten"

"Herpes - Sentry"