Sandra Wåger

Fredagen den 11/11 - 2011 alltså… 

För mig har den här dagen varit helt jävla värdelös. Har omänskligt ont i ryggen efter gårdagens niotimmarsläspass (har en helt sinnessjuk litteraturlista i tredje delkursen) vilket såklart måste toppas med PMS som i sin tur gör mig överkänslig mot smärta.

Blöh, ge mig en kram men kom inte för nära!

Gårdagen bestod av en opponering på åtta timmar, fick huvudvärk efter lunch, missade bussen när jag skulle hem, sprang allt vad jag kunde till den andra bussen, svettades floder i 20 minuter, klev av bussen i Varberga, insåg att jag glömt nycklarna hos Irene på morgonen, hyperventilerade, hon kom som en räddande ängel på cykeln och lämnade EN av nycklarna, jag hade lovat att jag skulle lämna båda nycklarna till Jimmys mamma och pappa så jag återvände till stan, fick skavsår, packade ihop en liten påse med mina använda underkläder för att ta med hem, gick ut till cykeln, insåg att det var hål i påsen, gick tillbaka och hittade två av mina trosor i trapphuset, cyklade tillbaka till Varberga och lämnade nycklarna, städade ihop lite i lägenheten, cyklade tillbaka in till stan, blev svettig på nytt, höll på att bli påkörd, tog en snabbdusch hos Irene och gick sedan och satte oss på en restaurang för att fira att vi är klar (typ) med uppsatsen, beställde en glas vin, blev ombedd att visa legg, hade tagit fel jacka varav mitt legg var kvar i lägenheten, fick gå tillbaka och hämta det och sedan… sedan fick jag i alla fall avnjuta den godaste måltiden jag ätit på väldigt, väldigt länge… 

Hade varit pricken över i:et om jag hade satt i halsen och dött, men det gick bra. 

Har legat hemma i någon form av magsjuka det senaste dygnet (frossa och Jordanien-buk?). Otrevligt som fan. Men när febern släppte imorse tog jag mig på skolan och avverkade några rader till C-uppsatsen med Irene. Väl hemma igen vill jag bara lägga mig ner och grina en skvätt. Vart tog rättvisan vägen när jag var i behov av den?

- Kvinnosynen. Under min vecka i Jordanien såg jag knappt några kvinnor ute och exemplen på förtryck är för många för att det ska vara okej i min hjärna. Det kryllar av män och på stränderna springer pappor och söner omkring i badbrallor och leker medan kvinnorna sitter heltäckta under ett parasoll. Dessutom var respekten för mig som är västerlänning, turist och tjej nästan obefintlig. Trots att jag försökte vara diskret mest hela tiden med byxor som täckte knäna och icke-urringade linnen blev jag utstirrad och ropad på konstant. Och trots att Jimmy var med mig glodde män i alla åldrar på mig uppifrån och ned, pekade, tutade, hojtade saker som "sex" och "oh my god" samt skockades kring mig och följde efter oss på gatan. Jag överdriver inte när jag säger att det var sjukt obekvämt och då går det inte ens att jämföra med Egypten där många kan tycka att killarna är besvärande. Det här var tio gånger värre och jag tror inte, trots att jag är ganska orädd på det sättet, att jag skulle våga åka dit som ensam tjej. 

- Skräpet. Jag blir irriterad på och frustrerad av att det där landet, som är så jäkla vackert, inte blir omhändertaget på ett bra sätt. Folk kastar sopor ut genom bilfönster och lämnar kvar sitt skräp var de än är. På vissa ställen ser det ut som det gör på våra soptippar här hemma och jag hade lust att börja röja upp längs vägarna. 

- Känslan av att bli lurad. Lokalbefolkningen drar nytta av att man är turist och inte har så stor koll och försöker hela tiden lura en på pengar. Priserna på taxiresor, middagar och sevärdheter var sjukt ojämna under hela veckan. Ena dagen kunde vi käka oss proppmätta och dricka för 35 spänn (för båda) och andra dagen för 300 kr.  

Har haft några tunga PMS-dagar. Därav min frånvaro.

Ibland önskar jag att "det dåliga samvetet" inte var en del av min personlighet.

Det började med att jag försov mig, fick migrän och missade bussen…

Sedan har det liksom bara gått utför. 

Precis hemkommen från en helg i Karlstad där familjen Wåger samlades för lite kvalitetstid. Fint! Med mig hem har jag min hushållsassistent som jag fick i julklapp, så nu jäklar ska det bakas nyttobröd (världens godaste recept hittar ni här)… Men först måste jag läsa klart den hyfsat tunga kurslitteraturen till det PM som ska in i samband med seminariet på tisdag. Jag är på otroligt dåligt humör och känner mig inget sugen alls, men Irene ringde precis och panikgrinade (på allvar!) så vi får väl lugna varandras nerver när hon kommer hit om en stund. Varnade henne för att jag troligtvis bär på vinterkräksjuka-baciller dock (Maria låg runt toastolen halva natten i går), men det var hon beredd att ta tydligen… "Hellre vinterkräksjuka än ond bråd död", sade hon. Haha.

Min rygg har blivit pastej igen och jag knaprar numera piller för att över huvud taget orka stå på benen… Hur som helst fick jag en snabb tid hos sjukgymnasten häromdagen eftersom de behövde en försöksperson när en student skulle göra sitt slutprov. "Det kommer vara ett par stycken där så du kommer få en grundlig undersökning", sade kvinnan i luren. 

Väl där kan jag upplysa er om att det inte var mindre än fem personer (fem män mellan 25 och 30 år) som skulle inspektera mig och min lekamen. Det första som händer är att jag får ta av mig till underkläder - sedan utför studenten testerna medan de andra studerar spektaklet. Ni vet, gå fram och tillbaka, vänd dig om, böj dig ner, sträck upp händerna, ställ dig på sidan… Inte något obekvämt alls just. Men det värsta var ändå att de inte kom fram till vad det var för fel, mer än att det är någonting muskulärt (nehe?!), så jag fick helt enkelt en ny tid på tisdag.

Nästa gång ska jag säga att jag kissar på mig, för det är tydligen ett av "kraven" man måste uppfylla för att få en akuttid hos läkare istället. Herregud, räcker det inte med att jag ligger och grinar på nätterna?

Okej, det här kommer bli lite motsägelsefullt eftersom jag skröt om mina norrlandsgener häromdagen, men seriöst - mitt största problem just nu är verkligen kylan. Jag fryser konstant. Läs: Varenda. Jäkla. Sekund.

På nätterna vaknar jag av att jag skakar/huttrar/skälver, på mornarna kommer jag inte upp ur sängen för att jag gruvar mig så mycket för att möta benmärgskylan ovanför täcket och på dagarna har jag två halsdukar på mig (INOMHUS). Gaaah, jag står inte ut. Vad kan man göra för att den här vintern ska bli mer tolerabel? Gå i ide? Exil? Frysstrejk?

PS. Ni får gärna tycka att jag har ett helt fantastiskt lyckat liv vars största problem är en överkänslig kropp… DS. 

Ibland känner jag mig så fruktansvärt falsk när jag skriver här. Som i dag, när jag bara skrivit om bra saker som hänt fastän jag egentligen vill skriva om vilken jävla skitdag jag haft. Hur trött, finnig och glåmig jag känner mig. Hur omotiverad och rastlös jag är i själen. Och hur jag bara känner för att jag vill sittduscha i timmar eller dra täcket över huvudet. 

En sak jag saknar när jag inte bor i en storstad är att vara helt anonym. Jag saknar att kunna sätta mig på ett café helt själv, dricka en blaskig kaffe och läsa en bok utan att behöva dra till mig någon uppmärksamhet.

PMS i kombination med magsjuka kan vara det sämsta. Någonsin.

Livar upp med lite brittiskt…

• Kasabian - Underdog
• Mumford and Sons - Little Lion Man
• Artic Monkeys - Fluorescent Adolescent

Det här med preventivmedel är ett återkommande störningsmoment i mitt liv. Jag har nämligen, precis som min mamma och syster, väldigt svårt att hitta någonting som min besvärliga kropp över huvud taget vill acceptera. 

Hormoner gör mig bara ledsen, irriterad, rastlös och lättstött. Och blir jag inte deprimerad så fuckar mensen upp istället, vilket inte heller är helt fantastiskt. Tyvärr verkar det också vara svårt för en barnmorska att rekommendera någonting som kommer fungera, eftersom i princip alla reagerar olika på allting, så jag fortsätter bara pröva och pröva (trionetta, trinovum, p-stav, minipiller, nuvaring och yasminelle) - utan något positivt resultat. 

Det värsta när man har det här problemet är att man till slut inte vet om det är hormonerna som spökar eller om det är ens egen personlighet som ger sig till känna. Det tär på självförtroendet att känna sig som en levande berg- och dalbana och det är otroligt tröttsamt att inte veta VARFÖR man är ledsen, irriterad, rastlös och lättstött när man känner sig nere. Jag brukade tycka att jag är en rätt stabil person, men det gör jag definitivt inte längre…

Nästa ut är att testa spiral, men det är någonting jag undvikit in i det sista eftersom jag tycker det verkar läskigt. Vad har ni för erfarenheter?

Jag ger snart upp på den här skiten.

Jag är deppig. Ganska så jättedeppig. Och jag undrar om det är en del av min personlighet att vara som en levande berg- och dalbana eller om jag kan komma på några fler anledningar/ursäkter till varför det känns som det gör?! Hur som helst har jag aldrig velat att det här ska vara en gnällig blogg, därför kan jag berätta om de saker som är bra istället… 1, Jag fick VG på första tentan och det kändes som att det gick bra även på den sista. 2, De ringde från LT/HT och erbjöd mig ett vikariat, vilket ju borde betyda att de tycker att jag gjorde bra ifrån mig i somras. 3, Jag har världens bästa människor omkring mig.