Jag brukar säga att jag pågår tillsammans med folk när jag är så trygg och avslappnad att jag "bara kan vara", men numera kan jag njuta av att bara pågå för mig själv också. Ensam, liksom. I kväll blir det således jag, en lång dusch, en flaska vin, en påse grillchips, På spåret och kanske några sidor ur "Fru Marianne". Det ser jag fram emot, även om jag saknar mitt Örebrohäng som fan just en fredagskväll som denna. Men annars är det mycket annat som händer. Jag planerar (mejlar, fyller i massa applications, kollar upp…) saker inför Thessaloniki, trots att jag egentligen känner mig kluven inför det. Varför? Därför att det inte var vad jag hade tänkt mig. Jag hade ställt in mig på att bo i England, lära mig engelska på riktigt, läsa en massa informations- och kommunikationskurser och ha jävligt nära till London. Men så blir det en massa skit och jag får ställa om helt och bara "jaha, nu ska jag alltså läsa film/TV/dokumentär-kurser" i… Grekland". Visserligen brukar jag ha lätt att anpassa mig och jag har alltid fascinerats av Grekland och framför allt språket - som är typ urspråkets urmoder - och maten är helt fantastisk och människorna är exakt så yvigt charmiga som man kan tro, men jag känner liksom på mig att det här kommer bli mer en upplevelse än en bra merit på mitt CV (vilket jag fått för mig att en utbildning är till för). Å andra sidan kanske man kan släppa hela den här allting-måste-leda-till-någonting-fint-på-papperet-idén och bara tycka att det är en kul grej. En erfarenhet kan ju aldrig vara bortslösad liksom. Men ändå, det blev bara lite antiklimax… Hur som helst har jag i alla fall donat med det där och snart ska det mesta vara i ordning. Samtidigt har jag försökt läsa ikapp efter förra veckans trauma med ryggen. Jag har säkert nämnt mina ryggproblem förut (okej, det är väl det enda jag snackar om under de perioder som det känns som jag vill att någon ska skära av mig högra rygghalvan), men den här gången nådde det en nivå som gjorde att jag varken kunde sitta eller ligga eller koncentrera mig på någonting över huvud taget. Jag gick bara runt i villan blå, suckade och skrek efter droger. Vad fan hände med min skepticism mot värktabletter/piller? Nu har jag i alla fall blivit bättre igen och jag har bestämt mig för att ta tag i läsandet på riktigt eftersom jag av den anledningen ligger efter med kurslitteraturen. Jag har läst "Gösta Berlings saga" (hallå, hur vackert språk får man egentligen slänga sig med?!), "Processen", "Pappa Goriot", "Mörkrets hjärta" och "Det går an" - men det är typ tio titlar kvar innan hemtentan kommer nästa fredag. En vecka to go, alltså. Och appropå veckor så är det bara en månad till jul… Julen då alla mina barndomskompisar och mina syskon kommer hem och vi ska hemvändarhänga som aldrig förr. Det ser jag fram emot. En annan sak jag också ser fram emot är ett hem och någon typ av stadga. Känner mig lite förvirrad och typ… ensam. Inte för att jag inte har människor att umgås med, men för att jag liksom inte tillåter mig själv att skaffa mig en vardag någonstans. Och vardag har ju alltid varit lite av min specialitet, även om jag panikar ibland. Jaja, hur som helst är det inte vardag i dag och därför ska jag lyxa till det lite för mig själv. För övrigt ska blogsome lägga ner så jag funderar på vad jag ska göra med den här bloggen… Sluta eller starta nytt?
End of story.
